Jag har insett en sak.
Jag och mina två vänner Jenny och Madelene, vi spenderar verkligen dygnets alla vakna timmar tillsammans. Både direkt och indirekt.
Det är helt sjukt att vi inte har slagit ihjäl varandra ännu för det här har ändå pågått ett tag nu.
Det börjar med ett sms på morgonen ofta, sen ses vi på skolan hela dagarna, efter skolan så gör vi något, och när vi far hem så är det antingen msn eller det nya väldigt intressanta, Skype.
Det borde alltså vara en fysisk omöjlighet att dölja något för dessa människor, som i princip är min högra hand.

Och det sjuka är ju att vi faktiskt alltid har saker att säga till varandra, även om en tystnad i nuläget inte skulle innebära en pinsam tystnad mellan oss så pratar vi jävlart nonstop. Det finns liksom ingen hejd på det hela. Vi bara babblar på om allt och inget.

med det så vill jag utföra ett fyrfaldigt leve, hurra för vänskap, hurra för mina vänner, hurra för dagens teknologi som gör att vi aldrig behöver säga hejdå och hurra för alla minnen vi skapar tillsammans!